Mitt bloggande har varit allt annat en regelbundet de senaste två månaderna, men då mitt liv minst sagt har varit upp och nervänt så kände jag att jag var tvungen att lägga bloggen åt sidan ett tag.
För snart två månader sedan valde Orkun att gå ifrån mig. Det har varit tufft många stunder men har även känts rätt vissa stunder. Mycket tack vare av att jag har en fantastisk grupp med kompisar som stöttar mig i minsta steg.
I fredags morse flyttade jag ihop med min vän, Jaime, i en mycket fin lägenhet här i samma område. Vi bor just nu även med Bim – som är en svenska som hittat mig genom min blogg. Hon skall stanna med oss till den 20 juni.
Planen är nu att jag skall börja blogga igen, jag känner mig redo igen. Dock, vet jag inte om jag kommer fortsätta på den här addressen, eller om det kommer bli en ny blogg – det återstår att se.Jag hoppas dock att ni kommer fortsätta vilja läsa – den kommer kanske bli lite annorlunda, men ändå ganska lik den nuvaranda – för i stort sett så har ju alltid bloggen handlat om min kärlek till Turkiet/Istanbul.
Och visst är det ganska komiskt – att jag kom hit till Turkiet för en kille, men nu väljer att stanna (åtminstonde ett år till – vi får se vad som händer) för min kärlek till staden, Istanbul.
Korten ovanför är tagna nu i helgen – jag och Jaime trötta i min säng efter flytt och mycket psykisk stress, den underbara utsikten från vår fina balkong, Tatlihos som alltid är med på ett hörn och smaskar i sig jordgubbar, en bild på en del av mitt rum (som Karin så snällt har hjälpt mig inreda) samt en bild på min resa från Kadiköy till Besiktas i morse.
